| |
Osynlig barnträning glädjer förälder
Vilken skillnad! Christer Isehag, förälder till en kille på snart 13 och flicka på 8, är säker: Han är glad att hans barn tränar på just Sportgarden.
- När någon blåste i pipan på innebandyn, kunde man undra om barnen ens brydde sig. Visst matchen tog ett uppehåll men barnen pratade på så ledaren fick skrika för att de skulle lyssna. Var fanns respekten, hänsynen…?
Andra bullar tycker han att det är på Sportgarden. Här finns en värme, en justehet och en omtanke från ledarna som sipprar fram under träningarna och det uppskattar han.
- För det färgar av sig på barnen.
Barnen har ”attans kul” menar Christer samtidigt som de utan att de själva märker det lär sig att lugna ner sig, bli tysta, samla sig när ledaren vill prata, att noggrant lyssna på instruktioner och sedan med glädje öva sig på att bemästra övningarna.
- Bråkiga ungar kliver tillbaka, blyga barn kliver fram, de blir en härlig grupp, det ser jag.
Det är där Christer tycker sig se respekten och hänsynen som får barnen att växa: De bråkiga börjar visa hänsyn, tar inte all plats själva och börjar uppskatta andra. De blyga kliver fram, tar för sig och räknas i gruppen.
Christer tycker sig förstå varför också. I många idrottsföreningar är tränarna föräldrar som något sånär eller mycket bra kan just sporten, eller så är det en riktig tränare. Men Sportgardens tränare verkar i stor utsträckning utbildas i att ta hand om barnens sociala sidor också, har han upptäckt.
- Det är viktigt med fysisk träning men Sportgarden ger mina barn jättebra social träning också. Banne mig om inte det är det viktigaste. Så skulle jag nog uttrycka det om jag fick tid tänka efter, säger Christer Isehag, innan han skyndar vidare.
Text: Erik Philipsson
Foto: En familjebild
2010-04-24
Tillbaka
|
|
|
|
|
|
Judokids
